Nyttoperspektiv som framgångsfaktor

Ord som ”åldersdiskriminering” och ”ålderism” syns och hörs alltmer i den allmänna debatten. Till och med har jag stött på ordet ”generationsrasism”( Vad gör man inte för att hänga på 50+tåget?). 

Orden skickar budskapet att arbetsgivare, som inte explicit sjunger 50+gruppens lov åldersdiskriminerar. Dessutom tar man till uttrycken som tillhygge i syfte att övertyga nuvarande, tidigare och presumtiva arbetsgivare om äldre personers fördelar som arbetskraft. Ingen framgångsfaktor – enligt min tioåriga erfarenhet inom området - 

om målet är att få fler äldre att vara välkomna på arbetsmarknaden.

När det gäller diskriminering finns det en ny lag som reglerar detta i Sverige sedan 2010. Lagen omfattar sju diskrimineringsgrunder. Kön, könsöverskridande identitet eller uttryck(ny grund), etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder(ny grund).

Ålder som diskrimineringsgrund har det svagaste lagliga skyddet för individen och gäller såväl yngre som äldre. Skoglund & Skoglund har skrivit ledarskapsboken ”Diskrimineringslagen. Vad varje chef måste veta” Komlitt 2010. I den boken ger vi kunskap om lagens sju olika grunder, jämför med arbetsmiljölagen och praktiska tips – utan paragrafer.

Till sist; arbetsgivare och chefer är pragmatiska. Det man har nytta av det använder man – oavsett försök att klistra på diskriminerings- eller rasismettiketter.

Barbro

Minerad mark.

Att kunna arbeta till 75 års ålder i framtiden var det budskap som Fredrik Reinfeldt levererade i början av veckan och reaktionerna har inte låtit vänta på sig.

Marken är minerad och spannet på kommentarerna är allt från ”omöjligt” till ”nödvändigt”. 

Själva har vi i vårt företag, som har jobbat med frågan om demografins konsekvenser och dess utmaningar i dryga 10 år, väntat på när och vem från det högsta politiska etablissemanget som skulle lyfta frågan om att fler arbetade timmar är nödvändiga för att skatteunderlaget ska klara av att bära vårt välfärdssystem i framtiden.

Frågans dignitet blev tydlig när budbäraren var statsministern.  Å andra sidan kommer den minnesgoda ihåg att även Göran Person, på sin tid som statsminister, under en resa till Kina eller Australien uttalade att svenskarna inte kommer att bli så glada när konsekvenserna av det då beslutade nya pensionssystemet skulle bli tydliga. Av veckans reaktioner blev han väl besannad! 

Verklighetens krassa demografiska sanning är alltså att färre arbetande människor ska försörja allt fler som inte arbetar – om inget görs förstås.  Detta är ingen nyhet utan har påpekats av demografer, statistiker och långtidsutredare de senaste 10-12 åren mer eller mindre frekvent. Det stora tabberaset kommer dock om ca 10-20 år då dagens många 40-talister passerar 80 –strecket och får ett större behov av välfärdstjänsterna. Detta som en kombination av en ökad livslängd och en bättre hälsa. Statsministern ”spanade” faktiskt på att vi kommer bli många fler som lever till 100-årsdagen.

Hela kunskapsområdet är synnerligen komplext. Glädjande nog ser jag dock ett embryo till att börja föra de så väsentliga resonemangen om betydelsen av innehållet i arbetslivet där sambandet mellan ledarskap, arbetsförmåga och kronologisk ålder kryddat med individuell kompetensutveckling är viktiga framgångsfaktorer.

Målbilden är att skapa ett bra arbetsliv ur ett individperspektiv- oavsett kronologisk ålder - som präglas av en tidigare ingång och en senare utgång.

Skoglund&Skoglund/Barbro